Ja, jag började fundera lite på det här. Det är ju ganska enkelt i teorin; antingen får du din motståndare att klappa ur, svimma av eller så vinner du på poäng. Och så långt är det ju A-OK med mig, jag håller med. Men vad händer i de fall när motståndaren inte klappar ur, och det inte är en strypning det handlar om?
Det bästa exemplet, eller kanske i alla fall mest berömda exemplet på detta är väl matchen om öppna viktklassens guldmedalj i Mundials 2004. Roger Gracie möter Ronaldo "Jacare" Souza i en smått episk match som går hela vägen till domslut där Jacare vinner på poäng. Vad som gör det hela lite tricky är bara att en bit över halvvägs in i matchen så har Gracie Jacare i ett rakt armlås som sitter bra. Så pass bra att han (enligt Jacares utsago) tänjer ut senor, drar armbågen ur led och sliter av muskelfästen på stackars Jacare. Denne tar sig slutligen ut, och springer runt resten av matchen med sin vänsterarm mycket tätt mot kroppen. Se .
För detta har Jacare hyllats - "Shit, han vann Mundials med en bruten arm, han är hård". Men vad är grejen? BJJ går i mina ögon ut på att utmanövrera sin motståndare så pass att denne inte har något alternativ annat än att klappa ut. Gör motståndaren inte det så ska domaren bryta när han märker att det är risk för skada. Här hade det tydligt redan gått över den gränsen, och Gracie borde därför ha vunnit matchen på ren princip. Eller krävs det att jag får min motståndare att klappa av, om det så ska betyda att denne får armen sliten till obrukbart skick bara för att den är smärttålig? Vad säger ni? När vinner man en match?
Del 1
Del 2



LinkBack URL
About LinkBacks
Reply With Quote

?

