Enligt källor till Kimura.se kommer minst en svensk att delta i UFC 112. Är det Alexander Gustavsson eller kommer en ny svensk att kliva in i Octagonen?
Detta är enbart rykten, men enligt trovärdiga källor till Kimura.se kommer UFC 112 med stor sannolikhet innehålla åtminstone en svensk fighter, och enligt samma källa diskuterar man med TVÅ fighters från Sverige. Detta innebär att en ny svensk är nära att ta klivit upp till UFC. Vem kan den andra fightern vara?
För närvarande har vi ju endast en fighter i UFC, Alexander Gustavsson, men många är nära ett kontrakt med den allsmäktige Mr White. Vi kommer att göra en kort analys om vem den andra svensken kan vara, och listar de fem svenskar som vi på Kimura.se anser ligga närmast ett kontrakt med UFC.
Reza “Maddog” Madadi
Vi på Kimura.se har tidigare sagt att Reza “Maddog” Madadi skulle passa utmärkt för UFC:s Mellanöstern-lansering. Han är troende muslim, han har sponsorer i Dubai och han är omtyckt bland MMA-kännare i Mellanöstern, samt att han besitter en karisma som ingen annan MMA-fighter.
Förutom dessa “yttre” kvalitéer har Reza även egenskaper som är perfekt tillämpade för ett liv i bur, då pratar jag om Octagonen och inget annat. Han är en väldigt meriterad fristilsbrottare, han har en fys som ingen annan, han har ett otroligt krigarhjärta, han har grymma nedtagningar, han har ett grymt “ground game”, hans starka psyke kan nästan jämföras med Diego Sanchez (innan BJ Penn klev in i bilden) och han har aldrig blivit submittad eller knockad i en MMA-match (hans två förluster är på domslut).
Det som talar emot Reza är att han inte har mött riktigt stora namn inom MMA. Det beror dock inte enbart på honom, utan mer med att flertalet av hans motståndare dragit sig ur innan match. De flesta p.g.a. skador, men man kan ju fråga hur det kommer sig att två av de tre senaste Superior Challenge-motståndarna har lämnat återbud samma dag!
Joakim Engberg
Joakim är enligt många en av Sveriges absolut bästa fighter och tränar på en av Sveriges bästa klubbar, GBG MMA, där han även är huvudinstruktör.
Det som talar för Joakim är hans otroligt grymma “ground game”, han är en av Sveriges bästa grapplers som har lyckats att anpassa sitt “ground game” till MMA. Många duktiga grapplers fastnar för mycket i att grappla i en MMA-match, men Jocke använder sitt grappling till att kunna hålla kvar sina motståndare på marken och slå ut dem. Tittar man på hans record har endast en av hans matcher gått tiden ut, och alla vet att amerikanare gillar killar som avslutar matcher innan sista ronden.
Att Jocke tränar med toppkillar på GBG MMA är en annan sak som talar för Jocke. Med träningspartners som Assan Njie, Hamid Corassani, Meher Aziz och Bruno Carvalho har Joakim de bästa förutsättningarna att gå hur långt som helst inom MMA.
Det som talar emot Jocke är förmodligen hans record. Jänkarna kan oftast stirra sig blinda på en fighters record och på det viset bilda en uppfattning om honom. I detta fall anser jag att Jockes record är missvisande för han är, enligt mig, bland de tre bästa i Sverige i 77-kg klassen.
Jörgen Kruth
Till skillnad från de två förstnämnda MMA-killarna, trivs Jörgen bäst i en stående batalj. Jörgen Kruth är utan tvekan Sveriges mest kände kampsportare, detta till stor del p.g.a. hans meriter från K-1. Jörgen har under en längre tid varit Sveriges bäste thaiboxare, med vinster i flertal K-1 deltävlingar, världsmästare i Muay Thai och med totalt 86 matcher, varav 70 vinster.
Jörgen tog klivet “upp” till MMA så sent som 18:e april i år, med en TKO-vinst redan 35 sekunder i den första matchen. Efter denna match har Jörgen gått två andra matcher och vunnit båda.
Föga överraskande är Jörgens absolut starkaste sida hans stående fighting. En annan egenskap som tillkommer med Jörgens imponerande thaiboxningskarriär är enorm fightingerfarenhet. Erfarenhet både i antal matcher han gått samt att han har fightats inför storpublik. Att fightas inför 2-3000 supportrar skiljer sig avsevärt ifrån att göra det inför 30-40 000 människor. Den mentala biten är lika viktigt som att ha gjort sin dagliga löpningsrunda.
Det som talar emot Jörgen Kruth, är att han har gått för få matcher i MMA. Faktum är att Jörgen inte vet hur rond 2 är i en MMA-match, då han vunnit alla sina tre matcher i första ronden. Hade det handlat om någon annan så skulle han inte ens ha varit i närheten av UFC efter enbart tre MMA-matcher, men nu pratar vi om “Den siste vikingen” och då gäller helt andra spelregler. Med hans otroliga K-1 meritlista (över 20 matcher) är han inte så långt ifrån ett UFC-kontrakt som man skulle tro, men redan april nästa år kan vara lite för tidigt.
Tor Troeng
Norrlands stolthet, Tor ”The Hammer” Troeng har även han en väldigt fin fightrecord, 11-3-1, där hans förluster har varit mot inga mindre än Daniel Acacio, Mahmed Khalidov och Lucio Linhares. Alla tre är stora internationella fighters, Khalidov är top 10 i världen, Acacio är PRIDE-veteran och Lucio gjorde UFC-debut förra året. Med andra ord har Tor under sin MMA-karriär mött riktigt tuffa och duktiga killar. Matchen mot Linhares anser många att Tor t.o.m. blev bestulen på en vinst.
Tor har 7-1-1 på de senaste 9 matcherna och har inte förlorat sen mars 2008. I hans senaste match, mot Matt Thorpe, låg Tor väldigt illa till när Thorpe lyckats knocka Tor i första ronden. Tor återhämtade sig dock snabbt, bytte gameplan, tog ner Thorpe och lyckades dra ut honom redan i första ronden, på KIMURA så klart. I den matchen visade Tor prov på flera saker enligt mig; man ska ALDRIG räkna ut honom hur illa det än må se ut. Han kan byta/anpassa sig till en ny gameplan om omständigheterna ändras under matchens gång, han har ett riktigt fighterhjärta och hans ”ground game” är världsklass. Just ”ground game” är Tors absolut starkaste sida, för trots sin längd och vikt är han otroligt rörlig och teknisk på marken. Han har även förbättrat och utvecklat sitt stående game väldigt mycket de senaste åren, där han utnyttjar sin räckvidd på ett mycket bättre sätt än tidigare.
Väldigt få saker talar emot att Tor ska få ett UFC-kontrakt innan året är slut. Tor har dock berättat för oss på Kimura.se att han, likt Diego, inte har bråttom med att få göra debut i UFC. Han vill hellre komma till UFC om ett par år och bli en toppfighter, än att komma in för tidigt och göra sämre ifrån sig.
Diego Gonzalez
Diego har en imponerande svit på 8 raka vinster och har inte förlorat sen mars 2006! Ser man på hans senaste 14 matcher har han enbart en förlust (samt 1 no contest), och vi pratar om en kille som är endast 25 år. Den senaste förlusten var mot Dan Hardy, där domaren bröt matchen p.g.a. en ”cut” på Diego. För övrigt pratar jag om samma Dan Hardy som ska möta GSP om welterviktsbältet, då får ni kanske en inblick på Diegos kapacitet. Diego har kört två gånger möt Dan Hardy. Första gången vann han matchen, till en början, men efter några veckor tog ”Cage Warrior”-arrangörerna bort Diegos vinst efter att ha kollat på matchen igen och ansåg att Diego avsiktligt träffat Dan i bakhuvudet! För tillfället är Diego rankad 4:a i Europa, efter just Dan Hardy, Paul Daley och Martin Kampmann.
Det som talar för Diego är ju självklart hans record, en fighter som har åtta raka vinster mot etablerade motståndare (bl.a. Steve Berger, Matt Thorpe och Yasushi Kitazaki) är någon som definitivt skulle klara sig väldigt bra i UFC. Hans otroligt stabila ”ground game” och fightermentalitet är Diegos starkaste sidor. Han är en brunbältare i bjj under Rikard Andersson och en av Sveriges absolut bästa grapplers i sin viktklass. Att han har kört MMA så länge och gått så många matcher för hans unga ålder, har gjort att Diego har fått ett otroligt bra tävlingspsyke.
Det är inget som talar emot Diego egentligen, det är bara att han själv anser att han inte är mogen för UFC än. Inte för att han är sämre än killarna som redan finns i UFC, utan att han vill komma till UFC och vara bland de topp 5-bästa. Han har tidigare sagt att han inte vill komma till UFC, köra 3 matcher och sen bli kickad. Han vill komma dit för att stanna ett bra tag och etablera sig som en av de bästa i welterviktsklassen. ”Jag har inte bråttom att komma till UFC. Jag är 25 år gammal och kan köra 1-2 år till på större internationella galor för att förbättra mitt ”game” så att när jag väl kommer till UFC ska jag kunna vinna över de bästa där”, berättade Diego för oss på Kimura.se i en intervju förra året. Bara det visar tecken på intelligens som få inom MMA-Sverige besitter.
Bubblare
• David Bielkheden, en av Sveriges bästa fighters, som efter sin utgång från UFC har tränat med bl.a. ATT för att bli ännu bättre och har två raka vinster. Var en av Sveriges första svartbältare i bjj, under BTT-grundaren Murilo Bustamente. Han har tidigare skrivit i sin blogg att han är en vinst ifrån UFC.
• Assan ”The Black Attack” Njie, förutom att ha Sveriges coolaste ”nickname” har Assan Sveriges vassaste giljotin. Fem av hans nio vinster är på giljotin. Han har aldrig blivit avslutad i en match. Tränar på en av Sveriges bästa MMA-klubbar i GBG MMA.
• Ilir Latifi, min absoluta favorit tungviktare, fastän han tävlar i lätt tungvikt. Innan hans förlust mot Tatsuya Mizuno, var Ilir enligt mig den svensk som låg närmast ett kontrakt med UFC, p.g.a. hans actionfyllda matcher. Efter förlusten har Ilir flyttat upp till Stockholm för att få bättre och fler sparringspartners, vilket kommer att medföra att Ilir blir ännu bättre. Vissa säger att Zlatan är det bästa som Rosengård skapat, men jag säger att det är Ilir Latifi.
• Hamid ”Akira” Corassani, är inte bara en av Sveriges bästa lättviktare utan en av de mest karismatiska fighters Sverige har att erbjuda. I hans senaste match vann han över en dittills obesegrad slovak, som var topprankad i Europa dessutom. Hamid har haft väldiga problem med skador, men till Kimura.se berättade han att han har blivit mycket bättre på att rehabilitera sina skador och inte börja sparra eller gå matcher förrän skadorna är helt borta. Vi hoppas att snart få se en ”hel” Hamid på någon av de större galorna i Europa.
• Papy “Makambo” Abedi, 6-0-0, 4 TKOs, 1 submission, mer behöver jag inte säga.
Jaser Davari